Tanke nr 149: Inspirationsmotion
Påverkad av Skatåsnotiser i senast lästa Hylinger-boken, Nya dagar och nätter, tog jag en tur i Delsjön och knallade runt Härlanda tjärn. Det tog drygt en timme. Jag springer inte. Det finns det så många andra som gör. Men det var skönt att gå och låta tankarna vandra och handla om allt och inget. Samtidigt.
Strax efter tjärnen, som såg ovanligt inbjudande ut trots gråheten som hängde i luften, träffade jag en kisse som var ute och kvällsspatserade. Den var snyggt rödrandig. Vi gosade lite, han med mitt ben, jag med hans öra, sa "raou" och annat sånt som katter säger till varandra när de träffas i skymningen innan gatlyktorna har tänts.
Jag kom hem precis när himlen öppnade sig (igen). En kille på andra sidan gatan svor: "Men va faan!". Jag försvann in genom porten och längtar nu efter en varm dusch och te.
Strax efter tjärnen, som såg ovanligt inbjudande ut trots gråheten som hängde i luften, träffade jag en kisse som var ute och kvällsspatserade. Den var snyggt rödrandig. Vi gosade lite, han med mitt ben, jag med hans öra, sa "raou" och annat sånt som katter säger till varandra när de träffas i skymningen innan gatlyktorna har tänts.
Jag kom hem precis när himlen öppnade sig (igen). En kille på andra sidan gatan svor: "Men va faan!". Jag försvann in genom porten och längtar nu efter en varm dusch och te.
Kommentarer
Faaaster