Tanke nr 166: Senapssill med galghumor

Väcktes av telefonen i morse. Det var M som undrade hur läget var. Såhär: hade sovit så gott, mage ok, nöjd med att vara hemma. Det har ringt mycket. Tack alla! Om några veckor är jag frisk igen.

Passar dessutom på att hylla galghumorn. Den hjälper. Som fan. Några axplock:

• Ang stundande operation av en styck sill: "Be dem plocka bort en njure, blindtarmen och putsa lite lätt – klippa lugg kanske? – när de ändå håller på."
• Ang min nuvarande hudfärg: "Snygg färg. Som Pacman. Eller valfri Simpson-figur."
• Ang märkning av nål i armvecket: "Hmm, 09-09-23... Bäst-före-datum?"
• Ang min uppenbarelse på sjukan: "Värsta modelejonet: sjukhuskläder på sniskan, zebrarandiga Coverse, håret på ända, gulfärgad och sprit i påse (dropp). Läckert!"
  

*garv* Det har sin tjusning att vara lätt gultonad som efter en misslyckad brun-utan-sol-behandling, ha ett gäng stenar i gallblåsan och en som sitter fast i en gång någonstans. Fast det ska bli skönt att fixas till och slippa ha gegg i systemet.

Jag håller nu på med självkurering genom intag av nyponsoppa, kalvkorvsmacka och studsig pop i öronen. Lyssna på The Cars, speciellt "My Best Friend's Girl". Yey! Ja, det är äkta Jenny-pop. New wave är great.

I övrigt suktar jag efter Göteborg före grävskoporna av Robert Garellick, Hylingers nya (ska beställa ett ref-ex) och de tre Trenter-deckare som Sarisen ska frakta hit i nästa vecka. Ooii.