Tanke nr 951: Skriverier en torsdag
Skrivargruppen träffades i torsdags, men eftersom ingen hade ork, eller lust, eller ville leda så ledde vi tillsammans. Då skrivs det diverse rubriker, instruktioner, ord med mera på lappar som sedan viks ihop och läggs i en hög och så drar vi lapparna en efter en – och tolkar innehållet på lappen lite som vi vill. Snittid på varje text är fem minuter. Här kommer mina tolkningar:
Lapp 1: ”Hushållsföremål av guld”
Nyheter från TT: ”Socialstyrelsen ställer sig bakom Livsmedelsverkets och auktionsverket Bukowskis rapport angående de nya hälsofrämjande, men ej särskilt plånboksvänliga, forskarrönen angående att använda guld i framställandet av hushållsföremål.
Stefan Omberg, specialist på kambodjanska vispar i guld från senmedeltid och renässansen hos Bukowskis, säger: ”Metallens ädla egenskaper står i symbios med vispandets svepande konst. Det har hittills varit få förunnat att kombinera skönheten i guldet med styrkan i en van vispares underarm.”
Lapp 2: "Förnekar aids och menar att fattigdom orsakar HIV eller är en CIA-konspiration"
– Va?
– (suck) Skriv om någon som förnekar aids och menar att fattigdom orsakar HIV eller är en CIA-konspiration
– Ica-konspiration?
– (irriterat) C I A-konspiration. Amerikansk inspiration. Konspiration menar jag.
– Amerikansk transpiration … Jaha. Så jag ska skriva om någon amerikan som har aids och adidaströja, är pank och jävligt varm
– (suck) Det är ett viktigt ämne det här. Du kan inte blunda för hur världen verkligen ser ut.
– Det är många som har adidaströjor …
– Jo, men dom har inte aids allihopa.
– Det vet la inte du. Dom kanske svettas ut hiv:et så det fastnar i tröjan å sen när de lånar ut sin tröja till någon annan så smittas dom liksom.
Lapp 3: "Kompisar på månen"
Jag är redo. Min packning står i garderoben. Jag tog den lilla ryggsäcken, den med räven på. Det räcker nog.
Ute i trädgården står trampolinen och väntar. Jag hoppade extra mycket innan jag gick in. För att testa. Det är en bra trampolin. Stabil och mycket gung.
Jag vet att du inte kan hoppa lika bra som jag, men det gör ingenting. Jag har gjort plats i ryggsäcken så du behöver inte hoppa alls. Du kan bara hänga där på ryggen och kanske vifta lite med armarna så vi får mer fart.
Jag kan knyta fast dig med ett snöre så du inte ramlar ur när vi hoppar. Om du skulle vara rädd, menar jag.
Lapp 4: "Ring, ring"
En telefonsladd ni vet, det är det vackraste som finns. Hela evigheten, dåtiden, nutiden, framtiden, slingrar fram i svart, eller grå, eller vit plast. Å när sladden försvinner in i luren, det är som … det är som ett möte, ett möte där den ena parten är ämnad, ja förutbestämd, för den andre. De smälter samman, blir en helhet, förenas i sin gemensamma önskan om att tillhöra varandra, helt och fullt. Det är stabilitet i sin renaste form, det är livslång kärlek och förälskelse på en och samma gång.
Det är så vackert. Jag vill vara med där, därinne i det virvlande, i krullarna, i snoddarna, i de kärleksfulla knutarna. Jag vill sträckas ut och krypa ihop, snurras på ett finger och falla tillbaka i välbekanta mönster.
Lapp 5: "Dialog om ett besked om hudcancer"
Jag kan inte latin – och inget annat språk heller. Jag är språklös. Utan språk. Tom på ord. Avsaknad av lingvistiska krumsprång. Stum. Tyst. Illvilligt envis. Jag kan inte läsa. Jag kan inte få någon mening i de tecken som plitats ner på papper. Jag kan inte läsa adresser, jag kan inte läsa avsändare, jag kan inte läsa alls. Jag kan inte tyda ett brevhuvud, jag kan inte formulera en rubrik som är förståelig, jag kan inte förstå. Jag förstår inte. Jag förstår ingenting.
Lapp 6: "Flikar och skär"
Det var tydligen ute att skriva om måsar och tärnors flykt över himlavalvet, sa dom. Det var banalt att jämföra häckande svalor och bröst, sa dom. Det var omodernt att sjunga om blå, blå vindar och vatten, sa dom.
Jag prövade några andra ord. ”Hum hum från … ” ”När far och mor är döda och våra släktingar har tatt gift …” ”Sara, kom ut ikväll … ” ”Bara vara vara vänner … ” ”Häng Gud … ” ”Det sa bom bom och plötsligt var jag kär … ” ”När du går över floden går du ensam …” ”Där seglar Kålle med kubben på svaj …” ”Märk hur vår skugga … ”
Allting är så – gjort. Alla ord är överförbrukade och utslitna. Det finns inga ord kvar till mig, inga alls.
Lapp 1: ”Hushållsföremål av guld”
Nyheter från TT: ”Socialstyrelsen ställer sig bakom Livsmedelsverkets och auktionsverket Bukowskis rapport angående de nya hälsofrämjande, men ej särskilt plånboksvänliga, forskarrönen angående att använda guld i framställandet av hushållsföremål.
Stefan Omberg, specialist på kambodjanska vispar i guld från senmedeltid och renässansen hos Bukowskis, säger: ”Metallens ädla egenskaper står i symbios med vispandets svepande konst. Det har hittills varit få förunnat att kombinera skönheten i guldet med styrkan i en van vispares underarm.”
Lapp 2: "Förnekar aids och menar att fattigdom orsakar HIV eller är en CIA-konspiration"
– Va?
– (suck) Skriv om någon som förnekar aids och menar att fattigdom orsakar HIV eller är en CIA-konspiration
– Ica-konspiration?
– (irriterat) C I A-konspiration. Amerikansk inspiration. Konspiration menar jag.
– Amerikansk transpiration … Jaha. Så jag ska skriva om någon amerikan som har aids och adidaströja, är pank och jävligt varm
– (suck) Det är ett viktigt ämne det här. Du kan inte blunda för hur världen verkligen ser ut.
– Det är många som har adidaströjor …
– Jo, men dom har inte aids allihopa.
– Det vet la inte du. Dom kanske svettas ut hiv:et så det fastnar i tröjan å sen när de lånar ut sin tröja till någon annan så smittas dom liksom.
Lapp 3: "Kompisar på månen"
Jag är redo. Min packning står i garderoben. Jag tog den lilla ryggsäcken, den med räven på. Det räcker nog.
Ute i trädgården står trampolinen och väntar. Jag hoppade extra mycket innan jag gick in. För att testa. Det är en bra trampolin. Stabil och mycket gung.
Jag vet att du inte kan hoppa lika bra som jag, men det gör ingenting. Jag har gjort plats i ryggsäcken så du behöver inte hoppa alls. Du kan bara hänga där på ryggen och kanske vifta lite med armarna så vi får mer fart.
Jag kan knyta fast dig med ett snöre så du inte ramlar ur när vi hoppar. Om du skulle vara rädd, menar jag.
Lapp 4: "Ring, ring"
En telefonsladd ni vet, det är det vackraste som finns. Hela evigheten, dåtiden, nutiden, framtiden, slingrar fram i svart, eller grå, eller vit plast. Å när sladden försvinner in i luren, det är som … det är som ett möte, ett möte där den ena parten är ämnad, ja förutbestämd, för den andre. De smälter samman, blir en helhet, förenas i sin gemensamma önskan om att tillhöra varandra, helt och fullt. Det är stabilitet i sin renaste form, det är livslång kärlek och förälskelse på en och samma gång.
Det är så vackert. Jag vill vara med där, därinne i det virvlande, i krullarna, i snoddarna, i de kärleksfulla knutarna. Jag vill sträckas ut och krypa ihop, snurras på ett finger och falla tillbaka i välbekanta mönster.
Lapp 5: "Dialog om ett besked om hudcancer"
Jag kan inte latin – och inget annat språk heller. Jag är språklös. Utan språk. Tom på ord. Avsaknad av lingvistiska krumsprång. Stum. Tyst. Illvilligt envis. Jag kan inte läsa. Jag kan inte få någon mening i de tecken som plitats ner på papper. Jag kan inte läsa adresser, jag kan inte läsa avsändare, jag kan inte läsa alls. Jag kan inte tyda ett brevhuvud, jag kan inte formulera en rubrik som är förståelig, jag kan inte förstå. Jag förstår inte. Jag förstår ingenting.
Lapp 6: "Flikar och skär"
Det var tydligen ute att skriva om måsar och tärnors flykt över himlavalvet, sa dom. Det var banalt att jämföra häckande svalor och bröst, sa dom. Det var omodernt att sjunga om blå, blå vindar och vatten, sa dom.
Jag prövade några andra ord. ”Hum hum från … ” ”När far och mor är döda och våra släktingar har tatt gift …” ”Sara, kom ut ikväll … ” ”Bara vara vara vänner … ” ”Häng Gud … ” ”Det sa bom bom och plötsligt var jag kär … ” ”När du går över floden går du ensam …” ”Där seglar Kålle med kubben på svaj …” ”Märk hur vår skugga … ”
Allting är så – gjort. Alla ord är överförbrukade och utslitna. Det finns inga ord kvar till mig, inga alls.
Kommentarer