Tanke nr 1036: Tunnelbanebetraktelser

Igår eftermiddag tog jag t-banan från Odenplan efter att ha varit i Solna på kundmöte. Mitt emot mig satt en kille i 20-årsåldern. Han hade en mössa där "Syndikalisterna" var broderat på uppviket, ett flertal syndikalistpatchar på sin svarta jacka, tre-fyra pins med anarkistmärke och syndikalisternas rödsvarta flagga, svarta Doc's på fötterna och en vinrödsfärgad skinnväska, även den från Doc's.

Jag blev glad av att se honom, antagligen för att det var första gången jag såg en syndikalist i Stockholm – eller för att det triggade min saknad efter folk i Göteborg, och var flera gånger på väg att peta lite på honom och säga att "Keep it up, så ses vi på första maj:" Antagligen satt jag och strålade också, för varje gång han råkade möta min blick vek han undan och verkade lite generad. Jag blev extra glad när han öppnade sin väska och tog upp ett pocketexemplar av Noam Chomskys "On Anarchism". Naw ...

Tyvärr hann jag inte säga till honom att han hade givit mig något sorts hopp i januarimörkret. Han rusade av några stationer innan jag skulle av. Men om ni ser honom därute så hälsa från mig.

För övrig kom jag att tänka på när en av mina vänner, medlem i SAC, kontaktade dem för att få hjälp i en körig arbetssituation. De sa till henne att: "Det här ordnar vi vettu. Vi ska se till att mosa dom rejält!". Hon svarade: "Njäe, det behöver ni inte. Det räcker om ni ser till att jag får ut min lön."

Det är förresten inte första gången jag skriver om gulligheter på t-banan. Det gjordes ett inlägg här för nästan precis ett år sedan. Men det är ju så klart ingen nyhet för er octobloggsläsarveteraner.