Tanke nr 1234: Trista skriverier

Tänka sig – det blev skrivargrupp två veckor rad! Så kan det gå. Den här veckan koncentrerade vi oss av någon anledning på sånt som är tråkigt och trist. Fast vi startade med några ordflöden i vanlig ordning:

näver nyttolinje nyttotänk nyttja natur naturell naiv naivitet najad namnlapp nämnare närhet nedlägga nervös nervvrak nerver nedärvd nevö nitrat natrium nivå nivea noter notera noggrann nutella nöt nummer nystan nät nättekniker

tvivel twittra tvagning tvär tvärvända tappa tupp tippa topp typsnitt typiskt tvärhand tvätta tvättlina tudelad tulpan traditionell tradig trött träta tryta triss tjära tjärn tjusa tjusig trumpen trampa tropp

Ett gäng med tråkigheter spånades fram för att sedan bli en text. Först tråkigheterna:

blankettifyllning väntrum tvångspromenader digitala möten restriktioner kramförbud värmebölja anställning matlagning påtvingade släktbesök parmiddagar deklaration Skatteverket (mkt bra, men inte så kul) bleknade tapeter möbler av galon testprotokoll betong 

Åsså texten som följde:

Jag ska bli inredare, men inte en sån där som stylar glassiga modesettings eller glansiga magasin om gods och gårdar för de rika. Jag ska inte heller inreda bostadrätter som ska läggas ut till försäljning eller fixa till inomhusmiljön i ännu en onödigt stor galleria med affärer som redan finns i överflöd i varenda svensk stad. Nä, jag ska bli tristhetsinredare – expert på att ordna miljöer som är så tråkiga att beige verkar vara en livfull färg som vibrerar av kraft och energi. Jag ska bli betongmästare, popcorntakskonnessör, galonens betvingare. Jag ska strössla med bleknade tapeter och menlösa tryck av glåmiga akvareller som inte gör ett uns för själen. Jag ska låta hoffmaestromusik och pianoklink ljuda i högtalarna och i fruktfaten trängs plastiga äpplen med skrumpna bananer.

Ännu mera trista ting:

öroninflammation Sisyfosarbete missa bussen när man har bråttom köra E4:n mellan Sthlm–Jönköping färga håret behöva umgås med prettofolk som tror de är smarta och saknar självinsikt även i övrigt en fotbollsmatch där båda lagen har ett defensivt spelupplägg | att lyssna på ngn som pratar om tråkiga saker onödigt länge | demens | bortfall av inkomst / det var bättre förr | avslag | inventering | revision | omprövning av beslut

Av dessa händelser blev det ett gäng sexordsberättelser:

Novembermåndag. Indragen a-kassa. Dumpad igår. Pisstrist.

Vilse i själen. Ingen återvändo. Dödsdömd.

Blanketthögar. Omöjliga uppdrag. Kontorstristess. Kallnat kaffe.

Pratar. Mottagaren har loggat ur. Tröttheten ...

Noll självinsikt. Hatar dem innerligt. Avskum.

Det var bättre förr, sa han.

Eftersom det var en hit att stjäla vilt förra veckan gjorde vi det igen:

Riddar Kato, John Long Silver, Ior, Odysseus, Sisyfos

[Scen 1. Ett kontorslandskap i 70-talsbrunt i en anonym skyskrapa i city. Endast en person på plats, hukad över skrivbordet. Ingenting hörs förutom det klibbiga ljudet av svettiga fingrar mot plastiga tangenter.]

Kato suckade och lät kroken grävde sig in i blanketthögens kött likt en grillgaffel i en flintastek i en radhusträdgård i juli. Tyngden slet på redan utsträckta ledband och förlängde hemskhetshanden ytterligare en decimeter. Snart var det semester. Bara en timme kvar.

[Scen 2. En öde klippstrand.] /.../

Det var en skrivarkväll när allt kändes möjligt. Vi bestämde oss för att skapa en ny religion, eller fem. Först ett gäng artefakter. Mina blev:

en lamineringsmaskin ett interpostkuvert en fuktkudde en blå bläckpenna ett skrivbordsunderlägg med flikar en plastmugg med intorkad blåbärssoppa ett paket mjölkpulver fem sockerbitar inslagna i papper ett stämpelkort ett tomt overheadblad

Hon öppnade den slitna trädörren med något som liknade andakt. Precis innan hennes högerfot passerade över tröskellisten av grått, räfflat gummi snusade hon i luften och drog in den heliga doften av dammiga papper, intorkad frustration och försvunna drömmar. Långsamt drog hon igen dörren bakom sig, knäböjde framför postfacksaltaret med tummade, fransiga internpostkuvert och kliade i sig tre gånger i hårbotten med den heliga Ballografpennan i klassiskt bläckblått. ”Oh store Sekreterare i all din allsmäktighet. Förbarma dig över en praktikant som ännu inte bemästrar lamineringskonsten” bad hon flämtande av rörelse inför rummets kompakta administrativa aura. ”Låt mig få klara mitt lamineringsprov av avdelningens stämpelkort utan alltför många bubblor och bucklor”, fortsatte hon.

Som avslutning gjorde vi en gemensam karaktär. Den hade följande kännetecken: 

kort för en stormtrooper hypokondrisk familjekontakter som kan hjälpa till/vara till hjälp beläst

”En meter och femtiofem centimeter ovanför marken. Liten men naggande god”, väste fader Vader och kittlade mig mellan bröstplåten och halskragen med ett svartklätt pekfinger. ”Snart kommer du att nå ner till pedalerna i rymdskeppet” fortsatte han och skrockade sådär trevligt ondskefullt som han alltid gjorde när vi diskuterade min framtida karriär inom Imperiet. Jag tyckte inte om det där petandet. Det kändes som petade han in miljontals bakterier under min hjälm, mängder med små osynliga varelser som skulle kravla upp genom plasten och in i min hjärna via öronen. Men jag sa ingenting. Då skulle han dra in min ljussabelträning i en hel månad, det visste jag.

För övrigt ser jag på Sverige–Ukraina i fotbolls-EM.