Åttionde tanken: Allting hänger samman

Jag roar mig emellanåt med att leta mönster i tillvaron; hur saker och ting hänger samman, logiska och/eller fantasifulla kopplingar, stora drag som verkar i det lilla. Just nu handlar mönstren ofta om kvinnligt kontra manligt, om att vara kvinna i dagens samhälle, om att det jag ser och upplever runt omkring mig ofta överensstämmer med vad andra tycker och tänker om liknande saker.

För det första: att nätverka. Eller rättare sagt: nätverka tillsammans med andra kvinnor. I höstas på väg hem från jobbet, funderade jag över att det finns flera driftiga, kunniga kvinnor runt omkring mig som alla verkade för sig själva. Jag ville ha mer av ryggdunkande och möjlighet att samarbeta mellan och över yrkesgränser. Resultatet blev ett kvinnligt nätverk för egenföretagare. Än så länge saknar vi namn, men det är på gång. Namnbrainstorming är utlyst. Nätverket är i dag dels en googlegrupp på nätet, dels har vi reella träffar ungefär en gång i månaden. Hur aktiv man vill vara väljer man själv: dagsläge, vad man har för projekt på gång, vad man har behov av för tillfället. Det finns ingen medlemsavgift, inga krav på hur aktiv man ska vara, eller att man ska tillhöra en viss bransch. Kraven som finns är att:

a) du ska vara kvinna
b) du ska ha ett eget, eller vara på väg att starta, företag

Nätverksbeskrivningen lyder:

Ta chansen att diskutera ditt blivande/nuvarande företag, byt idéer med de andra gruppdeltagarna och låt dig inspireras till att våga, lära och lära ut.

Några frågor och svar:
  1. Vad behöver jag göra om jag har blivit/vill bli inbjuden till nätverket?

    Svar: Först behöver du skaffa dig ett Google-konto om du inte redan har ett. Surfa in på www.google.com för att fixa det. Det kostar inget. Sedan har du inga krav/måsten. Läs inlägg, skriv egna inlägg, våga fråga och lyfta upp saker till diskussion, se möjligheterna med ett privat "rum" där vi kan prata med varandra. Kom gärna med förslag på sidor vi kan ha eller lägg upp en egen. Testa möjligheterna, det finns inga rätt/fel.

  2. Varför har gruppen bildats?
    Svar: Förutom att skapa ett forum för icke-konkurrens, är det helt enkelt en motaktion gentemot svågerpolitik och manliga ryggdunkningar. Eller, om ni så vill, att använda strukturer som redan finns och omsätta dem i ett nytt sammanhang.

  3. Behöver jag vara "aktiv"/ha någon speciell uppgift för att jag är medlem i gruppen?
    Svar: Nej. Nyttja det för dina syften, vilka de nu är. Ni kan. Ni har idéer. Ni vågar.
Via nätverket fick jag bland annat kontakt med en frilansfotograf som sedan har tipsat mig om föreningen Pennskaftet. På det första mötet jag var med på pratade Belinda Olsson bland annat om hur hennes yrkesbana har sett ut. Jag läste inte Fittstim när den kom, men har den bredvid sängen nu. Den är fortfarande skrämmande aktuell.

För det andra: engagemang. Vissa kanske kallar det politik, jag kallar det vardag. Belinda Olsson berättade om sin uppväxt i Angered utanför Göteborg, om att få stämpeln som den bråkiga tjejen och om att inte bli sedd. Hon nämnde sin svensklärare som hon kallade "en riktig carpe diem-förortslärare". Och han påverkade henne. Och såg henne. Hon tog också upp vikten av att ta sina uppdrag (i det här fallet frilansuppdrag, men jag tror att det gäller generellt) på allvar. Tycker man inte om det man gör, märks det oerhört tydligt.

Jag funderar över min egen yrkesväg: från nyexad 24-åring som har hand om 15 elever på IV, via vuxenutbildning och uppstarten av en ny skola i Göteborg samtidigt som Komvux drog ner, till beslutet att lägga av för att viljan att undervisa inte var lika stark och sedan därifrån komma in i nya sammanhang. Mod har hjälpt mig, att omvandla gamla kunskaper och använda dem i nya sammanhang likaså. Jag har tjatat, testat och utvecklat metoder, bland annat enligt read and response-tanken. Jag skäms inte, jag gör. Det funkar.

Olsson tog också upp vikten av att skriva för människorna, inte för kollegorna. Jag fastnade för det. Visserligen är jag akademiskt skolad och kan teoretisera enligt universitetets mallar om så krävs. Men jag vill inte. Erfarenhet kommer man långt med. Det väger fan så mycket tyngre än att hänvisa till x antal teoretiker i olika fotnoter.

För det tredje: så har jag varit på Cornelia Schmidts utställning Uomo idag. Det är en hyllning till mannen, till manskroppen. Inspirerad av de antika skulptörerna har Cornelia fotograferat mäns kroppar, studerat dem noga, och sedan, mestadels, producerat dem på borstad aluminiumplåt. Resultatet är fascinerande.

Kommentarer

cornelia sa…
Det stämmer så väl att älskar man inte det man gör, DET SYNS! Det märks, det känns, det gör ont och man lider som utestående person. Att gå över från att vara en ganska så duktig chef sekreterare i Schweiz till att vara egenföretagare i Sverige och bli fattigare och fattigare störde mig i början. Men idag, gör jag vad jag ÄLSKAR mest. Att fota och det gör mig stolt. Så alla ska göra det! Vara stolt av sig själva och stå för det de gör! Och gör du inte det, så ska du verkligen fundera att byta yrke och kasta dig i det omedvetna som ger såååååå mycket mer än bara pengar.
Jenny sa…
Att byta riktning kan verka farligt, men ge så mycket mer. Det har du alldeles rätt i! /J