Åttiofemte tanken: Om likt och olikt
Helgen har varit fylld av kultur: hbt-festival i Göteborg, visning på Röhsska, brunch på samma ställe, Göteborgsvarv och jazziga blåsorkestrar på stan. Här en artikel om Trans fashion på Röhsska, även publicerad på Kulturbloggen.REGNBÅGSFÄRGER ÖVER RÖHSSKA
”Röhsska ska vara en mötesplats, ett tillåtande rum”, säger museichefen Ted Hesselbom inledningsvis när han i lördags under HBT-festivalen gjorde visningen Trans fashion på Röhsska museet i Göteborg. Visningen har till syfte att lyfta fram olika föremål med hbt-anknytning, och att väcka frågor kring vad som enligt tradition anses ok, förkastligt eller självklart.
Första stoppet görs på asiatiska avdelningen högst upp i huset. Vi betraktar ”barmhärtighetens gudom” som är en transperson både till kön och till religion. Gudomen har dels tokats som man, dels som kvinna. Den har också haft såväl hinduisk som buddistisk tillhörighet. De asiatiska samlingarna har varit en del i museets smakfostran, berättar Hesselbom. Intressant att höra är att de asiatiska samlingarna inte var religiöst kopplade, utan istället sågs som exempel på den goda smaken. Alltså: föremål kan betraktas utifrån flera olika aspekter. Betydelsen hos dem varierar utifrån vilket perspektiv man tar avstamp ifrån. Möjligtvis är det här självklarheter för många, men ändå värt att poängtera.
Vi fortsätter in i det japanska rummet som är tidstypiskt från museets öppnande 1916. Samlingen är oerhört västerländskt inspirerad, poängterar Hesselbom. I rummet finns exempel på ”pillow books”, alltså ”handböcker i att ha kul, i att ha sex”, som Hesselbom uttrycker det. Illustrationerna är ofta överdrivna kring det som konstnären, och betraktarna, tycker om. Det ger målningarna en humoristisk karaktär. På grund av dess ljuskänslighet, byts motiven i rummet ofta ut. Det bidrar till att man som besökare ofta har nya motiv att titta på. Under 1800-talet, då böckerna gjordes, var sexualiteten, även homoerotik och prostitution, en mer integrerad del i samhället än vad det är idag, menar Hesselbom. Han nämner också att om man ska lyfta fram hbt-frågor, hamnar man ofta i en erotikloop. Synd, det finns så mycket annat att diskutera. ”Jo, även hbt-personer går och handlar, dammsuger och grälar om disken”, kommenterar min vän vid den efterföljande fikan. Så sant.
Tredje stoppet är i rummet ”Gränslöst x2” där det gemensamma i judendom, kristendom och islam porträtteras i olika scener. Utställningen visar att olika grupper kan samsas i samhället, oavsett om det rör politik, religion, eller hbt-frågor. Gayikonen San Sebastian finns som trästaty i rummets ena ände. Som avfälling, och som en person som vågar vara annorlunda, har San Sebastian blivit ett helgon för homosexuella.
Via helgonet kommer vi in i rummet som fokuserar på Vivienne Westwood och ”Chaos point”. Mer om detta går att läsa här. Det dyker ständigt upp nya plagg på tv-skärmens catwalk märker jag, plagg som jag inte såg förra gången. Fascinerande. Jag tror att jag förstår tjusningen i att sitta och betrakta ett konstverk i flera timmar. Det dyker ständigt upp nya detaljer som föder nya tankar. Det leder i sin tur till nya kopplingar och förhoppningsvis en större förståelse; för konstverket i sig och det sammanhang det representerar.
Avslutningsvis hamnar vi framför fyra (manliga) skyltdockor, placerade i museets permanenta designhistoriska utställning. Den första är klädd i (kvinnlig) svensk folkdräkt, den andra i raffset, den tredje i fotbollströja, kilt och fotbollsstrumpor och den fjärde i kaftan. Vad är det som gör ett klädesplagg manligt eller kvinnligt?, frågar Hesselbom. Svår fråga. Och varken jag, eller mitt sällskap, hittar ett tillfredsställande svar. Men att attityder går att förändra genom att medvetandegöra problemen är vi rörande överens om. Däri ligger tjusningen: att ha en pågående diskussion för att inte fastna i föreställningar om vad som är det ena eller det andra, rätt eller fel.
Röhsska ger sitt bidrag till förändringen genom att faktiskt vara ett tillåtande rum, på riktigt, som utan pekpinnar visar olikheter i nya sammanhang.
”Röhsska ska vara en mötesplats, ett tillåtande rum”, säger museichefen Ted Hesselbom inledningsvis när han i lördags under HBT-festivalen gjorde visningen Trans fashion på Röhsska museet i Göteborg. Visningen har till syfte att lyfta fram olika föremål med hbt-anknytning, och att väcka frågor kring vad som enligt tradition anses ok, förkastligt eller självklart.
Första stoppet görs på asiatiska avdelningen högst upp i huset. Vi betraktar ”barmhärtighetens gudom” som är en transperson både till kön och till religion. Gudomen har dels tokats som man, dels som kvinna. Den har också haft såväl hinduisk som buddistisk tillhörighet. De asiatiska samlingarna har varit en del i museets smakfostran, berättar Hesselbom. Intressant att höra är att de asiatiska samlingarna inte var religiöst kopplade, utan istället sågs som exempel på den goda smaken. Alltså: föremål kan betraktas utifrån flera olika aspekter. Betydelsen hos dem varierar utifrån vilket perspektiv man tar avstamp ifrån. Möjligtvis är det här självklarheter för många, men ändå värt att poängtera.
Vi fortsätter in i det japanska rummet som är tidstypiskt från museets öppnande 1916. Samlingen är oerhört västerländskt inspirerad, poängterar Hesselbom. I rummet finns exempel på ”pillow books”, alltså ”handböcker i att ha kul, i att ha sex”, som Hesselbom uttrycker det. Illustrationerna är ofta överdrivna kring det som konstnären, och betraktarna, tycker om. Det ger målningarna en humoristisk karaktär. På grund av dess ljuskänslighet, byts motiven i rummet ofta ut. Det bidrar till att man som besökare ofta har nya motiv att titta på. Under 1800-talet, då böckerna gjordes, var sexualiteten, även homoerotik och prostitution, en mer integrerad del i samhället än vad det är idag, menar Hesselbom. Han nämner också att om man ska lyfta fram hbt-frågor, hamnar man ofta i en erotikloop. Synd, det finns så mycket annat att diskutera. ”Jo, även hbt-personer går och handlar, dammsuger och grälar om disken”, kommenterar min vän vid den efterföljande fikan. Så sant.
Tredje stoppet är i rummet ”Gränslöst x2” där det gemensamma i judendom, kristendom och islam porträtteras i olika scener. Utställningen visar att olika grupper kan samsas i samhället, oavsett om det rör politik, religion, eller hbt-frågor. Gayikonen San Sebastian finns som trästaty i rummets ena ände. Som avfälling, och som en person som vågar vara annorlunda, har San Sebastian blivit ett helgon för homosexuella.
Via helgonet kommer vi in i rummet som fokuserar på Vivienne Westwood och ”Chaos point”. Mer om detta går att läsa här. Det dyker ständigt upp nya plagg på tv-skärmens catwalk märker jag, plagg som jag inte såg förra gången. Fascinerande. Jag tror att jag förstår tjusningen i att sitta och betrakta ett konstverk i flera timmar. Det dyker ständigt upp nya detaljer som föder nya tankar. Det leder i sin tur till nya kopplingar och förhoppningsvis en större förståelse; för konstverket i sig och det sammanhang det representerar.
Avslutningsvis hamnar vi framför fyra (manliga) skyltdockor, placerade i museets permanenta designhistoriska utställning. Den första är klädd i (kvinnlig) svensk folkdräkt, den andra i raffset, den tredje i fotbollströja, kilt och fotbollsstrumpor och den fjärde i kaftan. Vad är det som gör ett klädesplagg manligt eller kvinnligt?, frågar Hesselbom. Svår fråga. Och varken jag, eller mitt sällskap, hittar ett tillfredsställande svar. Men att attityder går att förändra genom att medvetandegöra problemen är vi rörande överens om. Däri ligger tjusningen: att ha en pågående diskussion för att inte fastna i föreställningar om vad som är det ena eller det andra, rätt eller fel.
Röhsska ger sitt bidrag till förändringen genom att faktiskt vara ett tillåtande rum, på riktigt, som utan pekpinnar visar olikheter i nya sammanhang.
Kommentarer