Sjuttioåttonde tanken: Harvey got it

Jag vann TP-omgången. Vi gick över till att bara läsa frågor för varandra. Den som först klarade fyra av sex avgick med segern. *moahh* Sedan puttrade vi in till stan för att gå på konsert. Det var kö för att komma in, kö för att lämna kläder och kö i prydliga rader för att köpa öl. Fascinerande släkte de där stockholmarna.

Nalen andades gamla tider, jitterbugg och skön jazz. Scenen höjde sig över publikhavet precis såpass mycket att även vi under 160 centimeter hade möjlighet att se vad som skedde. Och skedde gjorde det. Howe Gelb inledde. Skön snubbe. Honom ska jag kolla upp ytterligare. Sedan väntade vi. Och väntade lite till. Sen kom PJ. Iklädd vit klänning, vit hatt och vit sjal behärskade hon scenen totalt. Vilken röst, vilket register. Det gick inte att inte lyssna på vad hon hade att säga, sagoberätterskan däruppe på scenen. Jag gillar egentligen hennes hårdare upptempolåtar bäst, men igår slöt jag ögonen och sög åt mig de lugnare partierna. De gick direkt in.

"I will not". Harvey säger ifrån, och jag håller med. Hon är inte gullig, hon är inte snäll. Hon är cool. Fast jag saknar några nostalgilåtar från förr: några från Dry, några från To Bring You My Love. Det hade inte gjort så mkt om hon hade blandat lite mer.

Vi vandrade nöjda genom staden och diskuterade om det var en teaterföreställning eller konsert som vi hade bevistat. Det lutar år teater faktiskt. Låtarna var mer som scener med artisten Harvey i centrum, omgiven av suveräna musiker, än som en konsert där sångerskan levererar låtar på rad. Det är jag glad över.

Förvirrad beställde jag sedan massor av kött på den nattöppna snabbmatsrestaurangen, dubbelt upp. Det gick ner. Var nog väldigt hungrig. Tillbaka i Bagis blev det nattkattsklapp, högläsning och massor av sömn.

Nu är det dags för mera kaffe. Sedan ska jag ta tåget hem igen. Förhoppningsvis utan brötgänget från i fredags.