Tanke nr 1056: Skriverier i Kristineberg

Igår var det skrivargrupp igen. Den här gången behövde jag inte ta mig ända till Kista utan vi var på vårt vanliga ställe, Sveroks kansli i Kristineberg. Det är smidigt att ta sig dit från kontoret och det är smidigt att ta sig hem. Det är inte dumt i den här stan där avstånden kan te sig oändliga.

Emil var matansvarig och såg till att vi fick grunda med god middag innan Mattias tog över för att guida oss igenom kvällens skrivövningar. Efter ett par uppvärmningsövningar då vi flödesskrev på bokstaven "h" skulle vi skapa en tredelad berättelse. Den första delen skulle börja med orden "En gång ...". den andra med "Men plötsligt ..." och den tredje med "Sedan den dagen ...". Igår var en sån där kväll när vi hade flow och lånade ord, företeelser, personer och infallsvinklar av varandra. Det går inte riktigt att återge vad som inspirerade vem till vad. Dessutom vävdes det in trådar från diskussionerna vi hade haft under middagen, men här kommer vad min hjärna tyckte var rimligt att producera:

En gång är ingen gång, två gånger är en vana. En gång är visst en gång och två gånger är en ovana. Jag har fastnat i ovanliga ovanor både en och två gånger. – De onyttiga ovanorna är de som är enklast att skaffa sig och svårast att bli av med, sa du. 
Du har fel. Du har ofta fel men det har du inte förstått. Jag har inte fel lika ofta som du, men eftersom jag inte säger till när jag har rätt så verkar det som om jag allt som oftast har fel, eller i alla fall inte rätt.
     Hur har man lagom fel? Finns det något mitt emellan rätt? Halvfel? Ibland vill jag ha väldigt fel. Det har jag alltför sällan. Det är ofta så att jag har rätt om rätt mycket men eftersom ingen frågar mig vad jag tycker så kommer det aldrig fram vad jag egentligen tycker och tänker. Och vet. Då vill jag vara dum och inte veta. Det skulle vara skönast så. Dum och glad.

Emil spann vidare på det där med vanor och skapade en karaktär som gjorde vanor till en skön konst. Bland annat tog karaktären nattbussen varje fredag och lördag klockan 03.25 för att kunna studera sina medpassagerare och flexa sina deffade biceps. Varför? Det vet la inte jag*.

Men plötsligt vände han på pannkakan utan att jag hade tryckt till. Häpnadsväckande! Jag raspade snabbt ner mina iakttagelser i protokollet och fortsatte till nästa. Han gjorde ingenting. Jag gav honom ett lätt tryck så han gick ännu närmre väggen. Sen lät jag honom stå där. Han var ett måndagsexemplar, helt onödig. Egentligen skulle han ha raderats i senaste rensningen men precis innan vi slog av strömmen ryckte det till i honom på ett sätt som jag inte hade sett innan. Därför fick han stanna. Men om inget hände till nästa rond var han slut. Den tredje skrev något på väggen genom att slicka på fingertopparna och sprida ut saliven över betongen. Fascinerande! Det hela påminde om en konstinstallation där orden förflyktigades i nästa samma ögonblick de skapades.

Här var det Joels text som på något sätt fick mig in på experimenttanken. Det kan ha något att göra med KTH också men det låter jag vara osagt.

Sen den dagen står det "vredessurfare" på mitt visitkort. Jag låter vredesvågen pågå. Den är som en eld som ständigt får nytt bränsle, en eld som inte kan kvävas. Jag tillåter mig själv att vara ständigt arg, ilsken och obekväm. Jag är inte snäll. Jag är arg. Jag bryr mig inte om konventioner, jag gör som jag vill. Jag är opassande, skev, oantastlig. Ingenting kan ändra mig, ingenting kan stoppa mig. Jag vill inte förändras, jag vill vara arg.

Joel föreslog att vi skulle skriva sexordsberättelser. Det är just vad det låter som: berättelser på sex ord. Eller rubriker. Det spelar ingen roll, men skrev gjorde vi.

En tvärhand hög. Haffad för brott.
Tänk inte. Bara gör. Klart slut.

Hemskeliga saker hända. Berättelsen är kort.

Hej. Jag gillar dig inte. Hejdå.

Hej. Jag gillar dig tror jag.

Hej. Nä det var ingenting förresten.

Hej. Har du hört den förut?

Femton gastar på död mans kista.

Hej och hå och en flaska.

Med rom!? Tequila ska det va.

Jag gillar dig. Jag gillar tequila.

Jag är full, du är arg.

Jag har gett upp. Har du?

Jag vill gifta mig med mig.

Dessa berättelser, mina och alla andras, fick oss inspirerade att fortsätta skriva historierna bakom. Enligt mina anteckningar har jag snappat upp orden interpellationsdebatt, tortyr, Astor (Sofias skapelse), kloroform och bokföring.

Jag vet inte hur det gick till. Plötsligt var det bara jag och Astor kvar. Och Lennart då, men han räknas inte. Vi, alltså jag och Astor, satt i var sin ände av soffan och blängde på varandra. Vi blängde under lugg. Lennart satt mitt emellan oss. Han hade ingen lugg. Han hade knappt något hår alls. Jag puttade på honom för att han skulle flytta på sig. Det gjorde han inte. Jag hatar Lennart. Jag hatar att han är överallt och ingenstans på samma gång. I alla fall är han i vägen. Jag vill strypa honom. Jag vill strypa både honom och Astor. Livet skulle vara mycket enklare om inte såna som Astor, och Lennart, fanns. Fast om jag stryper Lennart kommer det inte finnas någon som kan köpa semlor till fredagsfikat eller som rensar pappersstrimlaren efter min framfart. Det kanske är dumt att strypa Lennart.

Jag ströp inte Astor den kvällen, eller nästa – eller kvällen efter det. Jag bestämde mig för att behålla honom. Han var ett tidsfördriv, en flykt från bokföringen, en tanke att leka med under fredagsfikan. Samtidigt som jag bet i en av Lennarts evinnerliga semlor tänkte jag på Astor och hur jag skulle bita honom. Jag bet aldrig särskilt hårt. Det var mer nafsande än bett. Om jag bet för hårt kom det blod och jag tycker inte om smaken av järn. Blod smakar järn och kvinna sa Lundell. Nä. Blod smakar fett – och Astor. Igår funderade jag på att stoppa upp honom. Han skulle göra sig bra som uppstoppad. Fast det är nog bra att droga honom innan uppstoppandet. Kloroform kanske? Kanske. Eller eter. Är det samma sak, eter och kloroform? Jag får kolla med Lennart. Det är precis sånt som han kan veta. Det är tur att jag inte ströp Lennart. Han är bra att ha på många sätt. Även om han kan vara oerhört jobbig emellanåt. Fast hans goda sidor vinner över hans onda kan man säga. Det är precis som med mig. Jag är god egentligen, jag bara väljer att vara ond lite då och då.

För övrigt är det fredag och sol och jag väntar på mera korr från en kund. Nu ska jag äta lunch. Hai.

* Uttryck från tv-serien "Macken".