Tanke nr 1105: Midsomrar vi minns
Nä, årets midsommar kommer inte gå till historien som någon särskild minnesvärd helg, men det var mysigt i alla fall. Vädret gjorde en helomvändning och igår var det sol och regn om vartannat. Vi firade inte på något sätt och promenerade istället till Skarpnäck och storhandlade. Sedan ägnades dagen åt att koka och äta pepparrotskött, klappa katten och se på fotboll. Inte dumt.
Förra midsommar var ytterst traditionell. Då var vi på Skansen med J, J, lilla R och hans mormor på besök från Nanjing. D och jag bjöd på klassisk midsommarmat och det var så trångt att vi inte kom fram till midsommarstången. Men det gjorde ingenting, det var trevligt i alla fall.
För åtta år sedan var jag i Heestrand med S hemma hos hennes pappa och firade. Det var en fin midsommar och jag har fortfarande ärr efter skrapsåret jag fick på knät. Bohuslänska klippor är vassa. S och jag brukar höras av på midsommar även om det var många år sedan vi var på samma ställe, i samma stad. Jag messade henne igår kväll. Fick bild tillbaka. Nu var håret rosa. Gullig sill*. Min lillsill.
Härom veckan fick jag ett sms från K, även hon sill. Det stod "Facebook påminner mig om att det är 10 år sedan vi blev vänner." "Påminde om mig och S [lillsill, min anm.], och vi träffades ju samma sommar." Ja just det, sommaren när vi var fyra singeltjejer (K, L, S och jag) som hängde på Bohus fästning på midsommarafton tillsammans med massa killar i medeltida rustning. Några av dem var präster. Ganska många hade skägg. Jag blev ihopbuden med en av prästerna så att vi hade varandra inom replängds avstånd, vi fick helstekt gris, värme från män i mantlar och full service. "Jag har kommit till himlen", sa S. "Rader av män som kommer med kött.". Det är nog en av mina finaste midsommaraftnar hittills (bortsett från den när jag och D satt i en garderob, men det är som vi säger – historia).
För övrigt är tvätten klar, D har gått från att lyssna på opera, Figaros bröllop, till att spisa Pulp, snart är det lunch och dags för dagens första fotbollsdos.
* Angående epitetet "sill", läs mer här.
Förra midsommar var ytterst traditionell. Då var vi på Skansen med J, J, lilla R och hans mormor på besök från Nanjing. D och jag bjöd på klassisk midsommarmat och det var så trångt att vi inte kom fram till midsommarstången. Men det gjorde ingenting, det var trevligt i alla fall.
För åtta år sedan var jag i Heestrand med S hemma hos hennes pappa och firade. Det var en fin midsommar och jag har fortfarande ärr efter skrapsåret jag fick på knät. Bohuslänska klippor är vassa. S och jag brukar höras av på midsommar även om det var många år sedan vi var på samma ställe, i samma stad. Jag messade henne igår kväll. Fick bild tillbaka. Nu var håret rosa. Gullig sill*. Min lillsill.
Härom veckan fick jag ett sms från K, även hon sill. Det stod "Facebook påminner mig om att det är 10 år sedan vi blev vänner." "Påminde om mig och S [lillsill, min anm.], och vi träffades ju samma sommar." Ja just det, sommaren när vi var fyra singeltjejer (K, L, S och jag) som hängde på Bohus fästning på midsommarafton tillsammans med massa killar i medeltida rustning. Några av dem var präster. Ganska många hade skägg. Jag blev ihopbuden med en av prästerna så att vi hade varandra inom replängds avstånd, vi fick helstekt gris, värme från män i mantlar och full service. "Jag har kommit till himlen", sa S. "Rader av män som kommer med kött.". Det är nog en av mina finaste midsommaraftnar hittills (bortsett från den när jag och D satt i en garderob, men det är som vi säger – historia).
För övrigt är tvätten klar, D har gått från att lyssna på opera, Figaros bröllop, till att spisa Pulp, snart är det lunch och dags för dagens första fotbollsdos.
* Angående epitetet "sill", läs mer här.
Kommentarer