Tanke nr 1159: En helg i Göteborg
Det var planerat sedan länge att jag skulle ner till Göteborg härom helgen. Min vän K skulle flytta och jag skulle hjälpa till, peka folk i rätt riktning, veta vilka saker som skulle vart – och hänga med E. På fredagen skulle jag träffa en annan Gbg-vän, L , och hänga hemma i deras hus och snacka skit. Och på söndagen skulle jag ta mig till brorsan och gosa med W och L.
Dagen innan jag ska åka är samma dag som vi förlorar lillkisslan. Vi bestämmer oss för att D hänger på till västkusten. Det var ett väldigt bra beslut. L blev bara glad av att få dubbelt besök, under flyttdagarna då jag skulle sova över i K:s nya lägenhet i Kallebäck hängde D i H-ås och sedan möttes vi upp på söndagen och tog oss ner till brorsan tillsammans. De var också glada över att få dit oss båda.
Det var en mysig och lite ledsam tågresa ner. Konstigt det där att saker kan vara både fina och lite ledsamma samtidigt. Bitterljuvt. Vi kopplade ihop våra hörlurar, D har svarta och jag har vita, och lyssnade på podd. Bra grej. Väl framme väntade vi in L som hade fastnat i köer på väg från det stora fordonsföretaget. "Trafiksylt", skrev hon i ett sms. Jag såg frågande på D som sa: "Traffic jam". Eftersom jag inte alltid vet om han skarvar eller inte såg jag skeptisk ut. "Ja, det heter så", sa han. L är översättare och ett fan av språkklurigheter så det var logiskt i det ologiska så att säga.
Det var modesta köer ut mot stans västra förorter och väl framme blev det rundvandring i huset och vi beundrade den fantastiska "fåtölj-lådbilen" med tillhörande glasshusvagn, te och pepparkakor från Göteborgs pepparkaksbageri (så klart, vi var ju hos L), en tur till den lokala Ica-affären, indiskt till middag där D roddade köket, G&T – tyvärr inte från J:s egenhändigt byggda drinkblandarmaskin, och sedan fick vi krypa ner i nybäddade sängar i M:s rum. Kan lugnt säga att vi var nöjda där vi låg.
L skjutsade oss till stans västra delar på lördag morgon. Så skönt att få skjuts och slippa skramla på spårvagnen i en trekvart. Jag knatade upp till L och sedan drog det igång: ner till motet för att hämta flyttbil, krama om alla Gbg-vänner som hjälpte till att kånka och stuva, köra till nya lägenheten, packa upp, skruva möbler, hänga med E, fixa käk, packa upp ännu mer och krama om fler vänner från förr som dök upp under dagen. Det blev en bra dag – och lägenheten hade jag inte sagt nej till, om den hade legat här vill säga. Jag fick den stora äran att invigningssova i E:s nya rum, i hennes nya säng. Åter igen nybäddat, åter igen nöjd.
Vid lunchtid på söndagen kom D. Vi skruvade tillsammans med E ihop en Billyhylla, packade upp ännu några säckar och var rätt så imponerade av E:s sinne för hur konstruktionen var tänkt och hur snabb hon var på att fatta var hon skulle mäta, rita och spika. E skulle hem till en kompis på eftermiddagen, och då tog D och jag pendeln söderöver. Bror hämtade upp oss och när vi hade landat i soffan, gosat kidsen och M, berättat om Z och fått tröstgos av Sigge försvann 3/4 på klätterkalas och kvar var jag, D och bror. Mysigt och lugnt. När M, W och L kom tillbaka blev det middag, discotants-discodans* och flygresa med full service innan vi kröp ner i en nybäddad säng – igen.
På måndagsmorgonen åkte vi med brorsan in till stan, tog vagnen till ett café på Vallgatan (ja, en jevvla kedja eftersom stan har lyckats radera de schyssta, mysiga, självständiga caféer som fanns på 90-talet *morr*) där vi hängde tills det var dags att sätta sig på tåget hem igen. Det var ok att komma hem, tomt och konstigt men bra. Vi behövde helt enkelt vara tillsammans – och komma hemifrån.
För övrigt är det skumt att glo på bröllops-tv utan min pälskliga sidekick.
* Uttrycket "discotanterna" myntades av de två äldre flickorna Nordgren. "Sätt på discotanterna", sa de. Det de ville lyssna på vad det här:
Dagen innan jag ska åka är samma dag som vi förlorar lillkisslan. Vi bestämmer oss för att D hänger på till västkusten. Det var ett väldigt bra beslut. L blev bara glad av att få dubbelt besök, under flyttdagarna då jag skulle sova över i K:s nya lägenhet i Kallebäck hängde D i H-ås och sedan möttes vi upp på söndagen och tog oss ner till brorsan tillsammans. De var också glada över att få dit oss båda.
Det var en mysig och lite ledsam tågresa ner. Konstigt det där att saker kan vara både fina och lite ledsamma samtidigt. Bitterljuvt. Vi kopplade ihop våra hörlurar, D har svarta och jag har vita, och lyssnade på podd. Bra grej. Väl framme väntade vi in L som hade fastnat i köer på väg från det stora fordonsföretaget. "Trafiksylt", skrev hon i ett sms. Jag såg frågande på D som sa: "Traffic jam". Eftersom jag inte alltid vet om han skarvar eller inte såg jag skeptisk ut. "Ja, det heter så", sa han. L är översättare och ett fan av språkklurigheter så det var logiskt i det ologiska så att säga.
Det var modesta köer ut mot stans västra förorter och väl framme blev det rundvandring i huset och vi beundrade den fantastiska "fåtölj-lådbilen" med tillhörande glasshusvagn, te och pepparkakor från Göteborgs pepparkaksbageri (så klart, vi var ju hos L), en tur till den lokala Ica-affären, indiskt till middag där D roddade köket, G&T – tyvärr inte från J:s egenhändigt byggda drinkblandarmaskin, och sedan fick vi krypa ner i nybäddade sängar i M:s rum. Kan lugnt säga att vi var nöjda där vi låg.
L skjutsade oss till stans västra delar på lördag morgon. Så skönt att få skjuts och slippa skramla på spårvagnen i en trekvart. Jag knatade upp till L och sedan drog det igång: ner till motet för att hämta flyttbil, krama om alla Gbg-vänner som hjälpte till att kånka och stuva, köra till nya lägenheten, packa upp, skruva möbler, hänga med E, fixa käk, packa upp ännu mer och krama om fler vänner från förr som dök upp under dagen. Det blev en bra dag – och lägenheten hade jag inte sagt nej till, om den hade legat här vill säga. Jag fick den stora äran att invigningssova i E:s nya rum, i hennes nya säng. Åter igen nybäddat, åter igen nöjd.
Vid lunchtid på söndagen kom D. Vi skruvade tillsammans med E ihop en Billyhylla, packade upp ännu några säckar och var rätt så imponerade av E:s sinne för hur konstruktionen var tänkt och hur snabb hon var på att fatta var hon skulle mäta, rita och spika. E skulle hem till en kompis på eftermiddagen, och då tog D och jag pendeln söderöver. Bror hämtade upp oss och när vi hade landat i soffan, gosat kidsen och M, berättat om Z och fått tröstgos av Sigge försvann 3/4 på klätterkalas och kvar var jag, D och bror. Mysigt och lugnt. När M, W och L kom tillbaka blev det middag, discotants-discodans* och flygresa med full service innan vi kröp ner i en nybäddad säng – igen.
På måndagsmorgonen åkte vi med brorsan in till stan, tog vagnen till ett café på Vallgatan (ja, en jevvla kedja eftersom stan har lyckats radera de schyssta, mysiga, självständiga caféer som fanns på 90-talet *morr*) där vi hängde tills det var dags att sätta sig på tåget hem igen. Det var ok att komma hem, tomt och konstigt men bra. Vi behövde helt enkelt vara tillsammans – och komma hemifrån.
För övrigt är det skumt att glo på bröllops-tv utan min pälskliga sidekick.
* Uttrycket "discotanterna" myntades av de två äldre flickorna Nordgren. "Sätt på discotanterna", sa de. Det de ville lyssna på vad det här:
Kommentarer