Tanke nr 1220: Årets musiklyssnande 2020

Så är då tiden här när det är dags för diverse årslistor. Först ut – Årets musiklyssnande 2020 (baserat på Spotify-kontot, topp 20, dvs. vinyl, kassettband och cd-skivor icke inräknade).

Årets topp 10 mest spelade låtar:

  1. The rose of England – Nick Lowe
  2. Chattanooga Choo Choo – Floyd Cramer
  3. (Hope to God) I'm right – Nick Lowe
  4. Krylbo central – Cool Candys
  5. Lucky dog – Nick Lowe
  6. 7 nights to rock – Nick Lowe
  7. Darlin' angel eyes – Nick Lowe
  8. Long walk back – Nick Lowe
  9. Everyone thinks he looks daft – The Wedding Present
  10. Don't fucking tell me what to do – Robyn
  11. I can be the one you love – Nick Lowe
  12. I knew the bride (when she used to rock and roll) – Nick Lowe
  13. Crash – The Primitives
  14. She don't love nobody – Nick Lowe
  15. San Antonio rose – Floyd Cramer
  16. Adress Rosenhill – Stefan Borsch
  17. A town called Malice – The Jam
  18. Indoor fireworks – Nick Lowe
  19. Anskars handskar – Torsson
  20. Work bitch – Britney Spears
Årets mest spelade artist: Nick Lowe (duh)
Årets mest spelade album: The rose of England (1985)
Årets nyaste låt: Work bitch (2013)
Årets äldsta låt: Chattanooga Choo Choo (1965)
Årets längsta låt: I knew the bride (when she used to rock and roll), 4 min 27 sek
Årets kortaste låt: Chattanooga Choo Choo (se ovan)
Årets textrad: "När som Alfred Nobel laga revbenspjäll, la han in mera ved i sin spis, för Alexander Bell hade samma kväll kommit hem till Nobel med en gris", Ansgars handskar (och den vane octobloggsläsaren vet att D och jag var på konserten som klippet kommer ifrån, se här)

Omslag till "Lovley" av The Primitives (1988). Bild från Discogs.

Sammanfattningsvis kan väl sägas att jag är varierad och framåtsträvande i mitt musiklyssnande. För fler inlägg på octobloggen om musik och listor, se t.ex.

Det finns massa mer men det får ni leta upp själva. För övrigt är det dags för kvällsmacka. hai.


Kommentarer